När jag och min vän höll talet i kyrkan, då kändes
det verkligt. Vi stod där med gråten i halsen och
tackade lärare samt elever för tre underbara år.
Jag tittade min bästa vän i ögonen under talet,
& såg hur hennes ögon tårades.
Då beslutade jag mig för att titta ner i pappret igen.
En annan vän höll ett tal efter vårat,
då brast det.
Alla grät, alla förstod att det här var den sista
dagen tillsammans med HR.

Framtiden står runt hörnet
& med vinden i ryggen är vi snart där.