Idag har jag tänkt lite extra igen, jag vet inte varför men det har känts så påtagligt.
Sommaren är snart här, studenten är på Onsdag och jag ska börja jobba nästa Fredag, på riktigt.
Jag har inte riktigt känt det förrän nu, jag tänker fortfarande att jag kommer få se klassen igen efter sommaren, men det kommer inte hända.
Mer än hälften av de i min klass kommer jag aldrig träffa igen,
det är så det är.
Jag börjar inse det nu.
Det är en salig blandning av människor i min klass, ända från Helsingborg i söder till Borgafjäll i norr. Alla är olika som människor, ingen är lik den andra, alla har vi olika dialekter och olika vanor. Vilket har gjort de här tre åren till tre väldigt roliga år.
Nu ska de flesta tillbaka till där vi kom ifrån, några ska till visby och vissa från norr drar sig söderut. Jag är en av de som ska stanna i min hemstad medan min bästa vän ska dra sig mot visby.

Jag och en kär vän till mig ska hålla tal i kyrkan under studenten, hur vi ska klara det, det vet varken jag eller han.
Men på något sätt ska det gå vägen.
Glaset champagne vi får innan kanske hjälper, kanske inte. Det märker vi då.

Nu ska jag mysa framför tven med prinsen, sen blir det läggdags.